Vad orsakar fetma?

Obalans mellan energiintag och energiförbrukning förorsakar fetma

  • för stort energiintag
  • för liten energiförbrukning

» energiöverskott som lagras i kroppen som fett.

 

andra faktorer som ökar risken för fetma:

 

  • Genetiska, dvs. ärftliga faktorer. Det är vanligare med fetma hos barn med överviktiga eller feta föräldrar, vilket kan bero på genetiska orsaker eller mat- och motionsvanor i familjen. Men s k tvillingstudier har visat att genetiska faktorer har en stor roll för utveckling av fetma.
  • Miljön har också en inverkan på utvecklingen av fetma. Den ökande utbredningen av övervikt och fetma speglar flera förändringar i våra mat- och motionsvanor under de senaste 20 till 30 åren.2 Man kan också se att det är vanligare med fetma hos personer med sämre sociala förutsättningar.
  • Psykologiska faktorer påverkar matvanorna. Många människor äter som en reaktion på negativa känslor som leda, nedstämdhet eller ilska. Fetma betraktas också ofta som en följd av bristande viljestyrka, svaghet eller ett livsstilsval - valet att äta för mycket och motionera för lite. Man bör istället betrakta fetma som en kronisk sjukdom än ett livsstilsval.
  • Att sluta röka kan leda till viktuppgång. Denna förändring är individuell och anses bero dels på ökat intag av energirika produkter som kompensation för rökningen, dels på förändringar i ämnesomsättningen då man slutar använda nikotin.
  • Det finns läkemedel som kan orsaka viktuppgång, bland annat steroider (kortison), läkemedel mot vissa psykiska sjukdomar och vissa insuliner.
  • Depression, hypothyreoidism, flera olika syndrom samt vissa neurologiska sjukdomar kan också orsaka viktuppgång.

Följdsjukdomar


Fetma utgör en allvarlig hälsorisk. Fetma är kopplad till en rad kroniska och tärande sjukdomar såsom typ 2-diabetes, hjärtsjukdom, högt blodtryck, vissa typer av cancer, sömnapné samt rygg- och ledvärk 1. I takt med att BMI-värdet ökar, ökar även risken att utveckla följdsjukdomar som på sikt kan bli livshotande. Uttalad viktnedgång kan ha positiv effekt på flera av fetmans följdsjukdomar

Hjärt- och kärlsjukdom
Fetma är en tydlig riskfaktor för hjärtinfarkt hos både män och kvinnor. Detta är särskilt uttalat för bukfetma. Fetma kommer som nummer fem i en ranking av riskfaktorer för hjärtinfarkt. Fetma kopplas även samman med andra hjärt-kärlsjukdomar som t ex hjärtsvikt, högt blodtryck och förhöjda blodfetter. Studier har visat att kvinnor i åldern 30–44 år med BMI över 32 hade tre gånger högre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom än de med BMI 19–22. För män var motsvarande risk fem gånger högre. Högt blodtryck är tre gånger vanligare hos personer med övervikt än med normal vikt.

Diabetes 
Flera studier har visat starkt samband mellan fetma och utveckling av typ 2-diabetes. Risken för diabetes kan vara så mycket som 40 gånger högre för personer med höggradig fetma2. Vid utveckling av fetma får fettcellerna i fettväven efter hand allt svårare att lagra mer fett. Detta göra att andra organ utsätts för höga koncentrationer cirkulerande fett och det sker en onormal fettinlagring i andra organ än fettväven. I levern leder den onormala fettinlagringen till insulinresistens (okänslighet mot insulinets effekter) med ökad sockerproduktion som följd. I muskulaturen leder fettupptaget också till insulinresistens med minskat sockerupptag från blodet som följd. Effekterna i lever och muskel orsakar tendens till förhöjt blodsocker vilket leder till en kompensatoriskt ökad produktion av insulin i bukspottskörteln i ett försök att hålla blodsockret normalt. När bukspottskörteln inte längre orkar upprätthålla tillräckligt hög insulinproduktion för att balansera insulinresistensen höjs blodsockret till en sådan nivå att ett förstadium till diabetes uppkommer. När insulinresistensen förvärras och/eller bukspottskörtelns insulinproduktion sviktar ytterligare uppkommer typ-2 diabetes. Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes vid fetma (mer än 90% av alla fall). Typ 1-diabetes är en annan sjukdom som primärt beror på insulinbrist. Förekomsten av typ 1-diabetes är inte större vid ökad fetma.

Man uppskattar att det finns över 366 miljoner diabetiker i världen (6,4% av jordens vuxna befolkning) och att den siffran fram till år 2030 kommer att stiga till 552 miljoner. Den snabba ökningen av diabetes drivs i allt väsentligt av den ökande fetmaförekomsten.

Cancer
Vissa cancersjukdomar är vanligare vid fetma. Exempelvis cancer i livmoder, bröst, äggstockar, gallblåsa, bukspottskörtel, lever, njurar och prostata. Det finns också ett samband mellan fetma och cancer i mag-tarmkanalen men man vet inte om det beror på för stort intag av s k mättat fett och för lite fysisk aktivitet eller fetman i sig.

Ledbesvär
Personer med fetma upplever ofta besvär från rygg och leder i form av smärtor och nedsatt rörlighet. Höfter och knän drabbas särskilt då de utsätts för hög belastning. Brosket i lederna minskar och man får s k artros. Artros kan ge långvarig svår smärta och kan kräva operation. De är inte ovanligt att feta personer även utvecklar gikt.

Infertilitet
I jämförelse med normalviktiga kvinnor har kvinnor med fetma en lägre fertilitet. Ett tillstånd som kallas polycystiskt ovariesyndrom, där kvinnan har cystor på äggstockarna och en onormal hormonproduktion med för höga nivåer av manliga könshormoner, föreligger hos 50% av kvinnor med BMI över 35. Detta anses vara en av orsakerna till infertilitet hos feta kvinnor. Polycystiskt ovariesyndrom kan också påverka menstruationscykeln.

Fetma hos män kan sänka fertiliteten genom försämrad spermiekvalitet 9. Fetma hos män kan också leda till erektionsproblem.

Sömnapné
Korta andningsuppehåll under sömn, s k sömnapné, förekommer hos 10% av personer med fetma. Vanliga symtom vid sömnapné är snarkning, orolig sömn och trötthet på dagtid. En trötthet som kan öka risken för trafikolycka.

Man anser att sömnapné troligen uppkommer p g a ökad mängd bukfett som inskränker lungkapaciteten och att fett i halsregionen trycker ihop luftvägarna när personen ligger ner. Vissa observationer tyder på ett samband mellan sömnapné och ökad dödlighet samt hjärt-kärlsjukdom. Men detta är inte fastställt.


Livskvalitet och livslängd

Livskvalitet

Förutom följdsjukdomar och risk för en för tidig död förknippas fetma även med en nedsatt livskvalitet. De sociala, psykologiska och ekonomiska effekterna av fetma kan vara mycket negativa 1. I en studie har man visat att de som har kraftig fetma har en hälsorelaterad livskvalitet som motsvarar den hos patienter med ryggmärgsskador, svår kronisk smärta eller långt gången cancer.

Feta personer måste anpassa sig till många vardagliga problem, allt ifrån att hitta kläder som passar till att söka bekväma sätt att resa och bo på. Normala vardagsaktiviteter blir ofta tröttande och svåra att utföra. Feta personer möter vidare ofta fördomar och diskriminering när de söker arbete3. De betraktas av många vanemässigt som mindre kvalificerade samt tros ibland generellt ha sämre arbetsmoral, känslomässiga problem och inte klara av mellanmänskliga relationer4. Det är inte ovanligt att de som lider av fetma även är deprimerade5. Vetenskapliga studier visar att långvarig viktnedgång hos kraftigt feta personer ger förbättrad livskvalitet.


Livslängd

Risken att dö i förtid av en rad sjukdomar ökar i takt med att BMI-värdet ökar 1,2 Detta gäller både total dödlighet och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom 2. I Europa dör varje år 
320 000 människor av orsaker som är direkt kopplade till fetma.

Ökad dödlighetsfrekvens är direkt kopplad till viktökning. För personer vars vikt är 50% över genomsnittsvikten är risken för en för tidig död dubbelt så stor jämfört med personer som inte är feta4. Mer exakt så löper män med ett BMI på 34 dubbelt så stor risk att dö som personer som är normalviktiga. Hos kvinnor innebär ett BMI på 38,2 samma ökade risk. Hos personer mellan 45 och 54 år är risken att dö i hjärt-kärlsjukdom tredubblad redan vid BMI 32.

 

 

Mag-tarmkanalen och mättnadsmekanismer

 Mag-tarmkanalen

Det är viktigt att du vet hur mag-tarmkanalen fungerar för att få en bättre förståelse för magsäckskirurgi. När maten du äter går genom mag-tarmkanalen, förs olika matspjälkningssafter in vid specifika stadier och möjliggör absorption av näringsämnen. Livsmedel som inte absorberas förbereds därefter för att föras ut ur mag-tarmkanalen.

1.    Maten blandas i munnen med saliv och mosas sönder när du tuggar
2.    Maten går från munnen till magsäcken genom ett långt muskulärt rör (esofagus eller matstrupen).
3.    Buken innehåller alla matspjälkningsorgan
4.    Maten passerar till magsäcken och den s k övre magmunnen förhindrar att maten "rinner tillbaka" till matstrupen efter att den blandats med syra, vilket annars skulle kunna leda till skada och smärta
5.    Magsäcken sitter högst upp i buken och lagrar maten samt fortsätter matspjälkningen. I magsäcken blandas maten med syra som kroppen producerar för att underlätta nedbrytningen av proteiner och komplexa kolhydrater till små mer absorberbara enheter. Magsäcken kan normalt rymma upp till 1,5 liter mat och/eller vätska.
6.    Sedan går maten in i den första delen av tunntarmen genom en liten rund muskel som kallas pylorus. Matspjälkningsvätskor i form av bukspott och galla tillförs tarminnehållet så att ytterligare nedbrytning åstadkoms.
7.    I tunntarmen absorberas de flesta näringsämnena. Tunntarmen består av tre delar: duodenum, jejunum och ileum och är cirka 4,5 till 6 meter lång.
8.    Jejunum är tunntarmens mittersta del och den ansvarar för fortsatt matspjälkning.
9.    Den sista delen av tunntarmen är ileum, där de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K samt vitamin B12 absorberas.
10.    Ileocekalklaffen skiljer tunntarmen från tjocktarmen (colon) för att förhindra det bakteriefyllda coloninnehållet att rinna tillbaka till tunntarmen.
11.    Material som inte spjälkats passerar över till colon, där det förvaras tillfälligt och koncentreras genom återupptag av salter och vatten. Slutligen töms avföringen ut.

 
                                      Kuvahaun tulos haulle ruoansulatuselimistön rakenne ja toiminta

 

 

Mättnadsmekanism

Att känna mättnad efter en måltid är en komplex mekanism som vi idag inte förstår fullt ut. En ingående komponent är dock en mage-till-hjärna-reflex som påverkas av receptorer i övre delen av magsäcken. Vi måste därför fylla magsäcken nästan helt innan vi känner att vi har ätit tillräckligt. När vi har ätit så mycket mat att magsäcken tänjs ut, signalerar receptorerna mättnad till hjärnans mättnadscentrum - hypothalamus, som reglerar den varaktighet och frekvens med vilken vi känner att vi vill äta.

Hos vissa personer är de roller som hjärnan använder för matintag dåligt reglerade. Om man upprepade gånger äter för mycket kan de glatta muskelfibrerna i magsäcken förlora sin elasticitet. Då krävs större och större mängder mat för att ge samma receptorsvar. Detta skulle förklara varför extremt feta personer inte känner sig nöjda med den mat de äter och kan konsumera mycket stora mängder mat under en måltid. Förutom detta finns det även andra faktorer som kan påverka.

 

                                             Kuvahaun tulos haulle kylläisyysmekanismi