Sjukdomar i sköldkörteln

De vanligaste sjukdomarna i sköldkörteln är underfunktion dvs. hypotyreos eller överproduktion dvs. hypertyreos. Eftersom störningar i sköldkörteln kan anknyta sig till många olika symptom, är det skäl att vid oklara situationer kontrollera sköldkörtelns funktion med ett blodprov.

En infektion förstör sköldkörteln, antikropparna stimulerar

Den vanligaste orsaken (95%) till underfunktion av skölkörteln är en kronisk sköldkörtelinfektion dvs. autoimmuntyreoidit, där kroppen producerar antikroppar mot sköldkörtelvävnaden och skadar själva sköldkörteln, patienten kan inte göra någonting för att påverka händelseförloppet.

Det finns även antikroppar vilka stimulerar sköldkörtelns funktion, de får sköldkörteln att producera oskäligt mycket sköldkörtelhormon i kroppen. Då är det frågan om Basedows syndrom, en överproduktion i sköldkörteln hos över 80% av patienterna. Resten (20%)  anknyter sig till en överproducerande knöl i sköldkörteln eller överproducerande knölig struma.

Kontroll av sköldkörteln med ett blodprov

Om man misstänker rubbning av sköldkörtels funktion är det skäl att kontrollera dess aktivitet. I allmänhet räcker det med ett blodprov. Om undersökningens resultat är klart normala kan man vara säker på att sköldkörteln fungerar så som den skall, även om symptomen skulle tyda på funktionsrubbning. Detta har patienterna och även läkarna ibland svårt att tro på.

Däremot ifall blodproven ger ett avvikande resultat måste sjukdomens art undersökas närmare. Då tas ytterligare blodprov och antikropparna utreds. Ofta måste sköldkörteln även undersökas med hjälp av ultraljud och biopsi av sköldkörteln.

Vården vid underfunktion av sköldkörteln är relativt enkelt, i allmänhet räcker det med en rätt daglig dos av thyroxin, en billig medicin i tablettform. Endel av patienterna kräver dock mera uppföljning för att nå en balans i vården.

Det är mer komplicerat att vårda en överproduktion av sköldkörteln, då den på grund av överproduktionen och andra omständigheter till en början kan behandlas med flera olika mediciner och senare med operation och även radioaktivt jod.

Till en början regelbunden uppföljning och senare årliga kontroller

Då sjukdomen har diagnostiserats och vården påbörjats är det viktigt att följa upp sköldkörtelns funktion med laboratorieprov samt kontrollera hur medicinen påverkar patientens symptom.

Vid underfunktion behövs till en början uppföljning med 2-4 veckors mellanrum och då situationen stabiliserats räcker det med prover och mottagningskontroll årligen.

Vid överproduktion beror uppföljningen i början på den erhållna vården: endast hälften av patienterna som äter mediciner blir helt friska. De som opererats eller vårdats med radiojod utvecklar senare underfunktion av sköldkörteln och vårdas då med thyroxin.

I praktiken blir alla patienter, med rätt vård, förr eller senare symptomfria. Man strävar efter att nå samma hälsa som patienten hade innan hon insjuknade i sköldkörtelns funktionsrubbning.