Skivepitelcancer

Skivepitelcancer är en hudcancer som härstammar från celler i hudens ytskikt. Det är den näst vanligaste formen av hudcancer hos finländare efter basalcellscancer. Skivepitelcancer är ganska sällsynt hos personer under 50 år, men ju äldre en person är desto högre är risken att insjukna i skivepitelcancer.

Majoriteten av skivepitelcancer börjar i ljusskadade områden av huden, där det förekommer förstadier: solkeratos eller ythudcancer, d.v.s. Bowens sjukdom.

Skivepitelcancer är nästan alltid behandlingsbart när det upptäcks i tid. En liten del (ca 2–5%) av skivepitelcancerfallen kan skicka metastaser, då behandlingsprognosen dålig. Typiska kännetecken för skivepitelcancer är snabb tillväxt av förändringen, sårbildning och ömhet vid beröring.

Den tredje vanligaste hudcancern, melanom, är den allvarligaste av hudcancer.

Hudcancern är ofta synlig, vilket gör det lättare att upptäcka den i ett tidigt skede, då behandlingen är enklare och prognosen är god. Hudcancerfallen ökar med åldern och därför är det viktigt med regelbundna kontroller hos en hudläkare, särskilt när man blir äldre. Melanom förekommer även hos unga vuxna.

Vad orsakar skivepitelcancer?

Faktorer som kan påverka utvecklandet av skivepitelcancer är bland annat

• mänden UV-strålning som man utsatts för under sin livstid,
• ljus hudtyp,
• en sjukdom som försvagar eget immunförsvar eller cytostatika-behandling.

Hur ser skivepitelcancer ut?

Ett förstadium till skivepitelcancer är solkeratos, som lätt kan förväxlas med vanligt eksem.

Ett mer sällsynt förstadium till skivepitelcancer är ytlig hudcancer, den sk Bowens sjukdom. Bowens sjukdom förekommer som utslag, men utslagen läker inte med hjälp av bas- eller kortisonsalva.

Vanligtvis uppträder skivepitelcancer på huden som en knöl som växer snabbt och blir lätt sårig. Ibland kan en hård, skorvliknande förändring uppträda i mitten av knölen. Skivepitelcancer kan också uppträda som en fjällande, ibland icke-fjällande, röd fläck som är öm vid beröring och vars yta lätt går sönder, blöder och får sårskorpor.

Största delen av skivepitelcancer inträffar i ljus skadade områden av huden. Skivepitelcancer kan också uppträda på tidigare frisk hud eller i ett långvarigt sår, gammalt ärr eller hud som har strålbehandlats.

Skivepitelcancer förekommer ofta i områden som har exponerats för solens UV-strålning, t.ex i.:

• ansiktet,
• läpparna,
• öronsnibbarna,
• hjässan,
• handflata,
• underarmarna
• smalbenen,
• ett kroniskt sår.

Om hudcancern har utvecklats till skivepitelcancerstadiet är det ganska lätt att se det med blotta ögat och en erfaren hudläkare kan identifiera skivepitelcancern på basen av dess utseende, med undantag av fall med skivepitelcancer i kroniska sår. Ett vävnadsprov tas från huden, vilket ger den slutliga säkerheten.