Ansträngningsinkontinens är ett vanligt men ofta i onödan dolt besvär 10.03.2026

Rätt diagnos är grunden för behandlingen

All urininkontinens är inte likadan. Förutom ansträngningsinkontinens förekommer till exempel trängningsinkontinens, där behovet att urinera kommer plötsligt och kraftigt. Behandlingsmetoderna skiljer sig avsevärt från varandra, och därför är rätt diagnos avgörande vid bedömningen av urininkontinens.

En bedömning av  symtomtypen baserar sig i första hand på en noggrann intervju. Vid mottagningen kan man även använda ett så kallat differentieringsformulär för att bekräfta symtomtypen. Förutom en gynekologisk undersökning görs även ett så kallat hosttest, vilket innebär att blåsan inte bör tömmas precis innan man kommer till mottagningen. Samtidigt bedöms bäckenbottenmusklernas funktion och eventuella framfall. En klinisk undersökning utförd av en erfaren urogynekolog är vanligtvis tillräcklig för att bekräfta diagnosen utan omfattande ytterligare undersökningar.

Bäckenbottenträning och andra konservativa behandlingar

Den primära behandlingen för ansträngningsinkontinens är konservativ, det vill säga icke-kirurgisk. Den omfattar:

• träning av bäckenbottenmuskulaturen
• viktkontroll
• behandling av förstoppning
• vid behov lokal östrogenbehandling efter klimakteriet

Studier visar att regelbunden bäckenbottenträning är en effektiv behandling, särskilt vid lindrig ansträngningsinkontinens. Övningarna måste vara korrekta och tillräckligt långa – effekten börjar synas efter 3–6 månader – och träningen bör fortsätta permanent för att den uppnådda nyttan ska bestå.

Svår, daglig urininkontinens förbättras dock sällan med enbart konservativa behandlingar, och ofta har dessa metoder använts i flera år utan att ge tillräcklig hjälp. Undantaget är ansträngningsinkontinens som uppträder direkt efter en förlossning, vilket kan förbättras eller till och med försvinna helt i takt med återhämtningen efter förlossningen och när menstruationscykeln återkommer.

När konservativ behandling inte hjälper rekommenderas kirurgisk åtgärd

Om konservativ behandling inte har gett resultat och symtomen är svåra rekommenderas ingrepp som utförs i lokalbedövning och som har visat sig vara effektiva vid behandling av ansträngningsinkontinens.

Bandoperation (TVT/TVT-O) – goda långtidsresultat

Bland de ingrepp som utförs under lokalbedövning har den så kallade bandkirurgin använts längst, där ett icke-nedbrytbart nätliknande polypropenband (tension-free vaginal tape, TVT/TVT-O) placeras under urinröret för att ersätta försvagat vävnadsstöd.

I finländska studier fick majoriteten av patienterna betydande hjälp, och efter fem år upplevde ungefär två tredjedelar att de var symtomfria.

Injektionsbehandling (Bulkamid) – ett lättare alternativ

Ett nyare alternativ, som dock har använts i nästan 20 år, är Bulkamid.

Injektionsbehandlingen är ett mildare ingrepp där en gel (polyakrylamidhydrogel, Bulkamid) injiceras i urinrörets vägg för att förbättra slutningsförmågan.

”Effekten av injektionsbehandlingen är något svagare än vid en bandoperation; i studier var ungefär hälften av patienterna symtomfria efter fem år, och en del patienter behövde få behandlingen upprepad. Det finns dock klart färre komplikationer med en injektionsbehandling än med en bandoperation”, berättar Mikkola.

När bör man söka vård?

Många kvinnor lider av ansträngningsinkontinens i flera år innan de söker sig till undersökning och behandling. Tillståndet kan anses normalt, bagatelliseras eller upplevas som skamligt, vilket gör att man inte vågar tala om det eller söka hjälp – trots att det är en mycket vanlig och behandlingsbar åkomma. Eftersom det finns effektiva behandlingar för kvinnors ansträngningsinkontinens lönar det sig att med låg tröskel boka tid till en erfaren urogynekolog för bedömning och behandling.

”Urininkontinens är inte något man bara måste lära sig leva med. För de flesta finns en lämplig och effektiv behandlingsmetod”, betonar Mikkola.

Sök vård om:

• urininkontinens begränsar motion eller vardagsliv
• du regelbundet behöver skydd
• symtomen förvärras
• egenvård inte har hjälpt

Effektiv hjälp finns att få

Ansträngningsinkontinens är ett vanligt men ofta i onödan dolt besvär. Med rätt diagnos och individuellt vald behandling kan symtomen lindras avsevärt – och i många fall elimineras helt. Det första steget är en sakkunnig bedömning där typen av symtom, dess svårighetsgrad och patientens önskemål kartläggs. Ju tidigare man söker vård, desto snabbare kan vardagen bli lättare.